Fundereri

En liten fundering såhär på lördagseftermiddagen.

Hur kommer man på att göra en låt i femtakt?

Lyssna här och räkna själva: Calaisa - Still

Det går lite dåligt med de onödiga funderingarna. Jag har en massa andra saker för mig, som att lära mig hjärt-och lungräddning för spädbarn, fundera över om jag ska starta upp en liten bankverksamhet, svara på lillebrors frågor om: När sjönk Titanic? Vet du hur många passagerare som var ombord? Vad heter Titanics systerfartyg? och slutligen köpa en rullgardin till mitt alldeles för stora fönster så att jag slipper vakna av vårsolen halv 7 på morgonen.

Hur som helst så vad jag och fikade med Hanna häromdagen, som jag försökte värva till mitt totalt meningslösa bloggprojekt. Men jag lyckades inte.

Hon hade ändå en fundering att bidra med, nämligen denna: Hur många lingon får det plats i Globen?

Min fundering var: Hur kommer man ens på den funderingen?

Men uppenbarligen var det något man kan ägna en eftermiddag åt att fundera över, för liksom: tänk på alla små hålrum mellan stolarna, hur många lingon får plats där? Och lingonen som är längst ner borde ju krossas av tyngden ovanpå dem, så, tar ett mosat lingon mer eller mindre plats än ett helt?

Jag tycker helt klart att ni ska ägna helgen åt att fundera över detta. För jag ska gå på Grönan och har inte tid med såna meningslösheter.

Den här funderingen, som borde ha pris för bästa fundering, är sådär 5 år gammal och lånad av Hanna Björling. Den passar dessutom utmärkt just idag.

"Är inte långfredagen på en lördag nästa år?"

Från http://www.bestofblocket.se

(Tack Jens för tipset ;)

Det är så hemskt. Det är faktiskt så hemskt så att jag hellre springer en mil, räknar matte en hel dag eller betalar pengar för att slippa. Just därför drar jag alltid ut på det in i det sista. Och när jag väl måste göra det är det hur mycket som helst, det tar liksom aldrig slut. Man kan ju tro att det ska gå lätt när man väl börjar. Så brukar det ju vara med många saker, det är mycket enklare än man föreställt sig.

Men inte när det gäller detta. När man äntligen kommit igång kan man inte sluta svära, inte sluta hoppas att det ska ta slut, inte sluta överväga att faktiskt överlåta alltihop till imorgon. Jag gör det slarvigt. Jag har inte rätt teknik. Jag har inte rätt redskap. Dessutom inbillar jag mig att det ska gå fortare ju mer kraft jag använder, vilket oftast bara resulterar i att något går sönder eller att jag senare måste byta kläder. Särskilt strumpor. Jag måste alltid byta strumpor när jag är färdig. Detta leder i slutänden till att jag använder två till tre par strumpor om dagen och ni förstår ju hur fort byrålådan blir tom. Frustrerande, är ordet.

Det går förstås att köpa vissa hjälpmedel, alternativt betala någon för att slippa göra det själv. Men om man bor ensam, på begränsat utrymme, och med begränsad ekonomi, så är inget alternativ ens lämpligt att fundera över. Det skulle kallas lathet. Dumdristighet. Slöseri med pengar.

Och jag tänker inte svälja min stolthet. Inte heller tänker jag ockupera en av mina sexton kvadratmeter, för att få plats med något som jag i själva verket klarar mig utan.

För egentligen är det ju bara att göra. Ingenting att gnälla över. Om man använder handskar kan man undvika att få röda och torra händer, och om man tar på sig tofflor slipper man det annars oundvikliga strumpbytet efteråt. Simpelt.

Men det är ju bara det, att oavsett förutsättningar, så hatar jag att diska.

 

Fotnot: Jag skrev den här texten innan jag flyttade till lägenhet med sju rum, två badrum och ett kök. Inklusive diskmaskin. All kärlek åt diskmaskinen!

Lillebror kommer in och väcker mig, iklädd mina solglasögon.

Jag säger: Douglas, varför har du solglasögon på dig?
Douglas säger: (med whiskyhes röst) Jag är bakfull...

Ursäkta dålig bild (iPhones kamera suger) men ser ni att det står Söt & användbar i den lilla blågröna cirkeln?

Jag tycker att det är fantastiskt, att Icas körsbärstomater är användbara. Kanske borde jag haft en sån etikett i pannan när jag sökte jobb på Ica, typ Cornelia - söt & användbar, då kanske jag hade fått jobbet?

En sak jag funderat över, är vem som har bestämt att pulverkaffe/nescafé är äckligt.

Jag menar, alltid när man är på besök hos någon som ska bjuda på kaffe, så får man höra: "Jag har tyvärr bara pulverkaffe, hoppas att det går bra". Jag säger till och med så själv. Eller jag gjorde det, tills en kompis fick för sig att säga: "Fast jag tycker Nescafé är godare".

Så, vad är det för kaffesnobb som bestämt att alla måste hata pulverkaffe? Jag bara undrar...

Undrar lite smått över vem grannen är som har döpt sitt nätverk till "ulla-alf"...

Det här är en fortsättning på den här bloggen, som jag tyvärr har glömt bort användarnamn och lösenord till. (Och ja, fråga mig inte om bloggens url, jag bytte ut den till något som ingen skulle kunna hitta).

Där kunde man läsa om onödiga funderingar, onödiga händelser, saker mina syskon sagt och lite annat smått och gott. Tanken är att fortsätta på samma tema här.

Ett litet axplock av funderingarna på den förra bloggen:

Vad händer med den vita färgen i snön när snön smälter?
Hur sover fiskar?
Det sägs ju att ingenting fastnar på teflon, men hur har då teflonet fastnat i pannan?
Om man föds i rymden, är man då en utomjording?
Hur kommer det sig att den randiga tandkrämen inte blandar ihop sig i tuben?

Har ni förresten egna funderingar? Bidra gärna!